Engelskans Mysterier

Engelskan har blivit ett andra språk nästan överallt i världen, inte minst i Sverige.
Detta underlåttar kommunikation över språkgränserna — men fallgroparna
är många, som framgår av följande frågor och svar.
     

 

 

1. Brittiska eller amerikanska?

 

 

2. Varför så många komman?

 

 

3. Kampen om prepositioner

 

Länkar

4. Ändelse med –ise eller –ize?

 

 

5. Blåbär = bilberry eller blueberry?

 

 

6. Handicapped eller disabled?

 

 

7. Strikta regler vs. sunt förnuft

 

 

8. Älg = elk eller moose?

 

 

9. Problematiken med jämförelser

       

1. “Vilken variant av engelska tillämpar ni — brittiska eller amerikanska?”

I Sverige är det brittiska som vanligtvis gäller, och i stort sett alltid i officiella sammanhang. Men ifall man vill vända sig till en bredare internationell publik, kan det vara tillrådligt att undvika ett språk som enbart eller huvudsakligen är brukligt i England. Till och med inom EU finns det länder där amerikanska begrepp och standarduttryck är mer kända.
       
Sedan finns det länder — som t.ex. Skottland, Indien, Australien m.fl. — med sina egna varianter av engelska. Dessutom finns tanken om en s.k. internationell engelska; men denna är knappast någonting annat än en etikett på det språkliga mischmasch som håller på att ansamlas i Internets och globaliseringens tidevarv. I den mån det nu finns någonting som kan kallas för internationell engelska, så är den starkt påverkad av amerikanska som en följd av USA:s dominanta ställning i världen.
       Summan av kardemumman är följande: Sea Otter Productions tillämpar brittisk engelska i alla officiella sammanhang såväl nationellt som internationellt, fast eventuellt med tillagda förklaringar av synnerligen brittiska begrepp. Annars, om avsikten är att anpassa texten till en bredare internationell publik, brukar man ersätta specifikt brittiska termer med mer vitt kända amerikanska motsvarigheter (som för resten ofta är acceptabla även i Storbritannien). För ett konkret exempel se
fråga 5.

     

2. “Varför använder ni så många komman i era översättningar?”

Detta hörs ganska ofta, men egentligen bör man i stället fråga: Varför används så få komman i svenska texter nuförtiden? Det lilla hjälpsamma tecknet tycks vara en utrotningshotad språkart i dagens Sverige, där det t.o.m. förekommer långa, invecklade meningar utan ett enda komma. Varför det har blivit så är en gåta som ännu söker sin förklaring.
       Hur som helst har denna praxis inte slagit in i den engelskspråkiga världen, som för det mesta följer samma logik som Svenska språknämndens skrivregler: “Grundprincipen är att kommatecknen ska visa läsarna var de ska göra paus, och på så sätt underlätta läsningen.”
       En fråga som ofta uppstår är varför man bryter mot regeln att kommat uteblir före “and” med den sista i en rad likartade ting, som i följande exempel: “The town offers a wide variety of services, including a guest harbour, shops, bakery, restaurant, conference centre, youth hostel, and kayaks and bicycles for hire.” I detta exempel förekommer två stycken “and” i snabb följd, som vid första ögonblicket kan vara smått förvirrande; dessutom skall det direkt synas att “kayaks and bicycles” hör ihop i en egen kategori. Ett annat gott skäl för att bryta mot regeln är för att tydligt åtskilja längre bisatser och fraser.
       Men det blir ofta diskussioner kring sådana fall, och ibland kan det vara svårt att komma överens då många håller fast vid inställningen att “en regel är en regel” samt att man i möjligaste mån skall sky kommat som pesten. Då kan det vara nyttigt att följa Svenska språknämndens goda råd härovan samt dess påpekande att “det inte går att ge något enkelt svar” när det gäller bruk av kommat. Grundprincipen är som sagt att underlätta för läsaren.
       För ett annat exempel på en regel som det kan vara berättigat att bryta mot, se fråga 7.

        
Till frågelistan

 

3. Kampen om prepositioner: exemplet in kontra on

Val av rätt preposition är bland det knepigaste i de flesta språk, varför det nog inte är så konstigt att det ofta blir diskussioner kring denna problematik. Ett ganska typiskt exempel handlar om en översättning som hänvisade till “the placement of species on the tree of life”. En redaktionskommitté av svenska naturvetare ogillade prepositionen on och bytte ut den mot in, utan att ens diskutera saken med översättaren (ett påfallande vanligt beteende). Det skulle lyda “in the tree of life” och därmed basta.
       När översättaren invände mot denna godtyckliga och felaktiga ändring blev kommitténs motivering att: (a) man ville undvika varje antydan om att det handlade om ett riktigt, tredimensionellt träd; (b) bedömningen hade gjorts av “en referensgrupp av bl.a. professorer”, beträffande ett ord “som de i vetenskapliga alster använder dagligen”; samt att (c) detta ord är den vedertagna prepositionen med begreppet “tree of life”. Men denna förklaring var inte särskilt övertygande, därför att:
  
     (a) Om avsikten är att “undvika varje antydan om ett tredimensionellt träd”, gör man ett självmål genom att välja prepositionen in, som i detta sammanhang förutsätter tre dimensioner. Av denna anledning använder man som regel on med alla sorters tvådimensionella ritningar; det heter “on the blueprint… on the map… on the diagram” o.s.v.
       (b) En svensk doktorshatt eller professorsstol är knappast någon garanti för överlägsna kunskaper i engelskan, hur många vetenskapliga alster i det språket man än må använda dagligen. Ett visst språkbruk blir inte korrekt bara för att det förekommer i sådana alster; dess värre är det så att, om man vill lära sig bra engelska, är det inte till dessa som man i första hand skall vända sig. Som en känd svensk forskare en gång noterade: “Vetenskapens internationella språk är dålig engelska.” Det finns ju undantag, men den språkliga nivån i vetenskapliga publikationer är minst sagt blandad.
      (c) En Internet-sökning ger vid handen att båda prepositionerna används, men att in har en övervikt med ca. 17 procent. Det korrekta alternativet används av bl.a. Systematics Association, som med en typisk formulering skriver: “We need to tackle species rich groups. We need to collect, name, and classify them, and then position them on the tree of life.”
       Enligt denna organisations webbplats: “The Systematics Association was founded in May 1937 as the 'Committee on Systematics in Relation to General Biology' to provide a forum for the discussion of the general theoretical and practical problems of taxonomy. An outline of the original objectives of the Association was published in Nature 140:163 (1938).” Inga dåliga anor, alltså.

       I själva verket råder det inget tvivel om att on är den korrekta prepositionen i detta och liknande fall. Hur och varför “in the tree of life” har kommit i bruk är svårt att veta. Men det händer ibland att olyckliga formuleringar fastnar och sprider sig, och detta exempel ger ett hum om hur det kan gå till: En svensk redaktionskommitté anammar ett felaktigt språkbruk som de råkat på “i vetenskapliga alster de använder dagligen” och försöker sprida det vidare genom att bl.a. hävda sina akademiska meriter för att överrösta en erfaren översättare — trots att den semantiska innebörden är motsatsen till den önskade.

       Det är nog inte första eller sista gången något sådant inträffar; och i denna tid med Internet och andra globala medier, krävs det inte mycket för att sätta i gång en process varigenom en lingvistisk villfarelse blir “vedertagen”.
       I detta fall gav redaktionskommittén sig så småningom för översättarens resonemang, men ytterst motvilligt och med tecken på en viss illvilja över att tvingas överge en kär okunskap. Det var en alldeles mänsklig reaktion på ett ovälkommet besked. Men för den som framöver vill ha tillgång till bra översättningar och/eller vill värna om det engelska språket, speglar den sorts reaktion en problematik som tål att fundera på.
  
     Ty det har hänt att bra översättningar har ogillats av svenska (och säkert också andra) bedömare därför att språkbruket inte stämmer med det dåliga som allt oftare påträffas på Internet och annorstädes. På sikt kan det innebära att duktiga översättare knuffas åt sidan till förmån för mindre nogräknade, som kanske dessutom är mindre benägna och/eller förmögna att sätta sig upp mot personer med doktorshattar, professorsstolar o.s.v. Det var nära ögat i detta fall, men det är inte otänkbart att redaktionskommittén nästa gång söker en mindre besvärlig översättare. Om denna och besläktade frågor handlar skriften Bra språk och maktspråk.
       Exemplet in kontra on är ju bara ett av många som illustrerar problematiken med prepositioner. I detta fall fanns det en logisk anledning till att välja det ena alternativet framför det andra. Men många gånger handlar valet mer om kutym och stilkänsla än om logik; att välja rätt i sådana fall kan bli särskilt vanskligt för den som inte har engelskan som modersmål.

       Problemet är ju knappast begränsat till engelskan; prepositioner är nog bland det svåraste att bemästra i vilket språk som helst. Det gäller minsann även svenska, så som språkexperten Olle Josephson visade i Svenska Dagbladet 26 augusti 2006:

Språkspalten börjar hösten med att grubbla över att vi ska rösta om tre veckor. Språkligt sett är det inte alltid så lätt.
     Röstar ni för eller på ett parti? Troligen på — den prepositionen brukar användas för röstning på personer eller organisationer som ska få ett långvarigt uppdrag. Däremot röstar man gärna för ett specifikt förslag eller en särskild uppgift: "Island röstade för kommersiell valfångst", "jag röstar för Jocke som jultomte". Den avvisande kan ibland rösta (e)mot förslag, partier och personer, men inte rösta av.
     Den som säger sig rösta för ett parti i höstens val markerar därför diskret ett inslag av tillfällighet eller villkorlighet i valet. "Det är en privatsak hur jag röstar, men det blir en röst för ett borgerligt parti" är ett illustrativt autentiskt exempel.
     Vidare kan man rösta ut, in, bort och fram. Personer och möjligen partier kan röstas ut och in, medan allt tänkbart kan röstas fram och bort. Men varför kan man inte rösta bak en person eller en rocklåt på någon lista? Och inte kan man rösta hem ett bra förslag.
     Dessa röstövningar borde räcka för att demonstrera att bruket av prepositioner och verbpartiklar som in och fram hör till det riktigt svåra i svenskan.…

Med tanke på allt detta är det förbryllande att så många svenskar anser sig kompetenta att tala om för erfarna engelskspråkiga översättare vilka prepositioner som gäller.

    
Till frågelistan

 

4. Ändelse med -ize eller -ise?

Om man läser brittiska tidningar och litteratur kan man lätt få uppfattningen att ändelsen -ise är den enda korrekta med verb som organise, utilise o.s.v. Motsvarande substantivform är ju organisation, utilisation. På liknande sätt finns det en ganska utbredd uppfattning om att -ize och -ization uteslutande hör till amerikanska.
       Men så enkelt är det inte. Enligt brittiska lexikon som bl.a. Oxford och Collins är båda varianterna acceptabla, men -ize och -ization är att föredra. Således skall det stavas organize, utilization o.s.v. På så vis blir det korrekt överallt i världen, i motsats till -ise och -isation som skulle uppfattas som främmande eller rentav fel i USA samt i andra länder vars engelska har präglats av amerikanska.

    
Till frågelistan

              

5. “Ni har översatt blåbär som blueberry, men skall det inte heta bilberry?”

Det stämmer att bilberry är det vanliga benämningen i England på svenskans blåbär (Vaccinium myrtilloides). Bland andra vanliga namn som används inom Storbritannien är whortleberry, European blueberry, blaeberry (Skottland), whimberry (Wales) och myrtle blueberry.
     Problemet med bilberry är att det ordet inte är särskilt välkänt utanför England, inte ens på andra sidan av Irländska sjön. Det traditionella namnet i Irland är fraughan som härstammar från iriska. Blueberry lär bli allt vanligare i Irland, särskilt bland stadsfolk, men inte bilberry.
       I USA och annorstädes skulle de flesta inte ha någon aning om vad för slags bär som åsyftas. Däremot känner de flesta engelsmän till begreppet blueberry i samband med olika Vaccinium-arter som odlas såväl i kommersiell skala som i hemträdgårdar. En Internet-sökning år 2016 med “bilberry uk” gav 2.530.000 träffar, medan motsvarande siffra för “blueberry uk” var nära 26 miljon. (Domän-suffixen “uk” på Internet avser United Kingdom.)
       En rimlig slutsats blir således att bilberry passar bra i texter som exklusivt riktas till engelsmän (fast det finns regionala varianter även inom England). Annars är det väl säkrast att använda blueberry då den benämningen är mer allmänt känd — även om den i mänga fall kan förknippas med någon annan Vaccinium-art än myrtilloides. Sedan kan man ju precisera med det vetenskapliga namnet eller annan vidare förklaring som t.ex. “blueberry (Brit. bilberry)”.

     
Till frågelistan

 

6. Handicapped kontra disabled

En fråga som ofta uppstår när olika slags handikapp kommer på tals är huruvida gällande adjektiv på engelska är handicapped eller disabled. Det förra alternativet var länge brukligt; men under senare år har det inom vissa kretsar bedrivits en kampanj för att byta till disabled. Tanken är att handicapped har blivit stigmatiserande, medan disabled är mindre nedsättande.
       Men rent semantiskt blir det knappast någon förbättring — snarare tvärtom. Ty disabled betyder “ur funktion”, medan handicapped innebär att vederbörande behåller en viss funktionalitet trots något slags begränsad oförmåga. Denna väsentliga skillnad har förklarats i bl.a. följande inlägg januari 2007 i ett diskussionsforum på www.gather.com:
       “Why is the term ‘disabled’ generally preferred over ‘handicapped’? If I ever had to use a wheelchair or prosthetic, I would prefer to be called handicapped.… I would much rather be seen as someone who is at least partially functional than completely useless!”
       Så är det med adjektivformen. Men konstigt nog uppstår inte samma problem med substantivformen: Att vara a person with disability eller to have a disability har samma innebörd som att vara a handicapped person resp. to be handicapped.
       Förmodligen är det så att grundorsaken till stigmatiseringen är själva handikappstillståndet, inte vilken etikett som sätts på det. Om man i stället använde beautiful i flera decennier, enbart i samband med handikapp, skulle t.o.m. detta ord nog få en negativ laddning. Följaktligen är det lika bra att fortsätta med handicapped som har fördelen att det förmedlar vad det faktiskt handlar om.

     
Till frågelistan

 

7. Strikta regler vs. sunt förnuft: exemplet split infinitive

Troligtvis finns det regler som är onödiga eller t.o.m. problematiska i alla språk. Ett exempel i engelskan är förbudet mot s.k. split infinitive, d.v.s. att sätta ord mellan den inledande prepositionen to och huvudverbet, till exempel “to finally succeed”. I stället skall det lyda “finally to succeed” enligt den gamla regel som förr i tiden strängt upprätthölls av mer pedantiskt lagda redaktörer och lärare. Om man gick i skolan i England eller USA före 1970-talet kunde det bli en anmärkning om man begick ett delat infinitiv.
       Nuförtiden finns det inte många språkkunniga som håller fast vid denna gamla regel, bland annat för att den kan ge upphov till oklarheter och förvirring. Men det finns fortfarande skribenter som vill hålla sina infinitiv tätt ihop, som i följande exempel ur en ledande brittisk tidning juli 2008: “The grand bargain of the non-proliferation treaty was that the non-nuclear weapon states agreed never to produce or acquire nuclear weapons, and the nuclear weapon states agreed eventually to get rid of theirs.”
       I denna mening illustrerar frasen eventually to get rid of problemet med delat infinitiv-regeln. Av sammanhanget framgår det att kärnvapenstaterna gick med på att så småningom bli av med sina vapen. Men på grund av adverbets regeltrogna placering är det inte alldeles klart om eventually hör ihop med agreed eller med get rid of. En annan tolkning vore således att kärnvapenstaterna så småningom gick med på att bli av med sina vapen. Den senare tolkningen hänvisar till en fullbordad process, den förra till ett avtalsvillkor som är tänkt att någon gång framgent uppfyllas.
       Denna förvirring kan lätt åtgärdas genom att strunta i infinitivregeln och skriva som man klokt nog gör på svenska, alltså agreed to eventually get rid of. Ändå väcks ibland även i Sverige frågan om delat infinitiv; en del svenskar tycks nämligen via olika kanaler ha drabbats av den gamla regeln, och detta kan leda till diskussioner om vad som är rätt eller fel.
       Men som alla regler bör denna tillämpas med en stor portion sunt förnuft. Som W.H. Fowler noterade i sin klassiker om engelsk grammatik, Dictionary of Modern English Usage: “Those who neither know nor care [what a split infinitive is] are the vast majority, and are a happy folk to be envied.”

     
Till frågelistan

   

8. Ni har översatt älg som elk, men det heter moose på engelska.”

Moose är den nordamerikanska benämningen. I Storbritannien heter det elk, som även annorstådes i världen är brukligt. Elk i Nordamerika avser kronhjorten som i Storbritannien heter red deer.
       Antagligen som en följd av USA:s tills vidare dominanta ställning, påträffas ordet moose allt oftare i brittiska texter. Men i Nordamerika ersätts moose aldrig med elk — om nu skribenten inte utbildats i Storbritannien eller saknar grundkunskaper om kontinentens två största hjortdjur.

    
Till frågelistan

     

9. Problematiken med jämförelser: exemplet to kontra from eller than

Inom den engelskspråkiga världen råder det en viss förvirring över hur man uttrycker jämförelser, som till exempel med denna rubrik i en ledande brittisk tidning: “Obama no different to McCain, says Chavez”.
       Det är inte svårt att gissa vad som rubriksättaren vill säga med detta: Chavez anser att Obama och McCain är lika som bär. Men rent semantiskt antyder ordet to att McCain anser att Obama inte har ändrats eller inte skiljer sig från någon onämnd person. Ändå används to som regel i brittisk engelska; alternativet from också förekommer, men i avsevärt mindre utsträckning.
       I USA och många andra länder skulle det lyda “Obama no different than McCain, says Chavez”. Men enligt en sakkunnig hos Oxford lexikonets förlag, betraktas than i detta sammanhang som alldeles otänkbart (”beyond the pale”).
       En rimlig kompromiss vore nog att använda from i sådana situationer, alltså: “Obama no different from McCain, says Chavez”. De flesta läsare i USA kommer att förstå vad som menas, medan britterna inte blir förnärmade.

    
Till frågelistan
      

 

 

 

       

 

Mysterier2 UnionJack