English
     
   
Med en supermakts
ögon och öron
     
Följande öppet brev till Sveriges Televisions styrelse från Nordic News Networks samordnare, en f.d. USA-medborgare, uppmanar SVT att sluta fungera som en kanal för supermaktens världsomfattande propaganda och istället satsa på en helt oberoende nyhetskälla som kunde vara till stor nytta för hela världen.
    

     
SVT och USA-imperiets propaganda

I december 1999 sände SVT:s ”Dokument Inifrån” ett mycket intressant program av Göran Elwin och Stefan Eriksson som avslöjade den stränga ideologiska kontroll som under 1960-talet rådde inom koncernen.

Enligt detta program, som mig veterligen aldrig ifrågasatts, fanns det då ett slags åsiktspolis med namn Olof Wahlund som satte i ”det s.k. programkollegiet som bedömde politiskt lämpliga program. Särskilt reagerade han under mitten av 60-talet mot program som var kritiska mot USA:s krig i Vietnam.” Det nämndes vidare att denne Wahlund hade starka band till försvaret och sedermera blev chef för underrättelsetjänsten IB.

En annan mäktig figur vid den tiden var programdirektör Nils Erik Baehrendtz som blev rasande över ett program som visade bilder från Vietnam samt från en antikrigsdemonstration i Sverige. Han ringde på direkten till producenten Lars Boberg och meddelade: ”Du kan hämta lönen på måndag.”

”Boberg blev uppkallad till högsta ledningen för en tillrättavisning,” berättades det. ”Fler producenter än Boberg fick en omild behandling när de gjorde program som innehöll demonstrationer mot USA:s krig.” En av dessa fick beskedet att, ”Antingen klipper du eller så får du avsked.”

   
Goda grannar: SVT:s huvudanläggning ligger mitt emot USA:s ambassad i Stockholm. Ideologiskt har de ofta varit ännu närmare varandra.
Så kunde det vid den tiden gå hos SVT, som då var en del av Sveriges Radio. Märkligt nog blev det ingen debatt kring dessa avslöjanden. Programmet visades och försvann, utan nämnvärd kommentar. Man kunde möjligen tolka detta som ett tecken på att det handlade om gångna förhållanden som enbart var av historiskt intresse utan någon aktuell betydelse.

En annan tolkning är att programmet väckte oroande frågor om SVT:s integritet som är ytterst aktuella, men som tegs ihjäl därför att de inblandade inte ville eller förmådde ta itu med dem. Allt tyder på att det är på det viset-- läget kan till och med vara bedrövligare nu än under 60-talet.


Dagliga bekräftelser

Ty nästan varje dag får man en bekräftelse på att SVT fungerar som en del av det amerikanska imperiets världsomfattande propaganda-apparat. Det finns undantag, förstås-- sådana måste ju finnas i en samhällsordning vars legitimitet vilar på demokratiska grunder. Men i ett helhetsperspektiv står det klart att mediaforskare Stig Arne Nohrstedt hade rätt när han i sitt bidrag till Demokratiutredningen noterade att, ”Den svenska nyhetskulturen har ögon och öron vända mot den enda kvarvarande supermakten”. Detta gäller även i viss mån ”rena” underhållningsprogram, som framgår av bifogad korrespondens kring SVT-programmet "Vita huset" (se Underhållande propaganda).

Ett typiskt exempel på syndromet är nyhetsprogrammet Rapports bevakning av inledningen till Haag-processen mot Slobodan Milosevic den 12 februari. Frågan är varför det över huvudtaget behövs en domstolsprocess då Rapport gjorde det alldeles klart att den serbiske ledaren på egen hand ”startade fyra krig” samt att han är skyldig till allt som han står anklagad för-- folkmord, etnisk rensning och en lång rad krigsförbrytelser. Varken texten eller bildspråket lämnade utrymme för någon annan slutsats.

Det som en intet ont anande SVT-tittare inte fick veta var bland annat att:

Även om Milosevic spelat en viktig roll i de fyra sammanhängande Balkankrigen är det överbevisat att det finns flera andra huvudaktörer som delar ansvaret. Bland de mest skyldiga är USA och Tyskland med sina underrättelsetjänster, hela Nato, den av USA dominerade IMF samt, inte minst, Tudjman-diktaturen i Kroatien som fick massiva finansiella och militära stöd av USA för att föra krig mot andra delar av det söndrade (och nu härskade) Jugoslavien.

Ett fredsavtal som kunnat förhindra Bosnienkriget saboterades av USA.

Kosovokriget startades av USA/Nato som därmed satte i gång den flyktingvåg som Milosevic nu ensamt hålls ansvarig för.

Det värsta fallet av etnisk rensning som genomfördes av interna krafter var detta som drabbade de ca. 400,000 serber som jagades bort från Krajina och Slavonia.

Det har i moderna tider skett ett dokumenterat folkmord i Balkan, nämligen detta som begåtts av kroater och albaner mot serber. Men trots att det inte går att begripa vad som sedan hänt i Balkan utan vetskap om detta traumatiska skeende har folkmordet på serberna knappast rönt något intresse bland svenska politiker och medier, som varit desto piggare på att sprida propaganda mot serberna. Jämför gärna med statsminister Perssons initiativ med Förintelse-projektet Levande Historia eller med den till synes outsinliga förståelse som större delen av svenska pressen visat för den israeliska högerns alla brott mot mänskligheten.
    
Detta är endast ett exempel. Det finns dess värre många fler. I detta fall tycks det hela bekräfta Milosevics påstående att det handlar om en skenprocess, ett spektakel där SVT och andra delar av USA:s världsomfattande propaganda-apparat spelar sina tilldelade eller frivilligt påtagna roller.

    
En del av de ca. 400,000 serber som blev offer för den etniska rensningen i Krajina-Slavonia, ett skeende som svenska medier visat föga intresse för.
Detta är inte på något sätt ett försök att rentvå Milosevic eller att ursäkta de brott som han eventuellt begått-- en självklarhet som man egentligen inte bör behöva yttra. Men SVT och andra ledande medier har tyvärr skapat en debattklimat där varje försök att nyansera propagandabilden mot serberna och deras ledare innebär en hög risk att bli stämplad som ”Milosevics språkrör”-- så som har hänt riksdagsledamot Karin Wegestål för hennes modiga, nästan ensamma kamp mot den masspsykos som i Balkanfrågan tycks drabbat större delen av svenska eliten och dess medier.

På så sätt befästs propagandabilden, samtidigt som uppmärksamheten avleds från USA och de andra medskyldiga till brotten mot folkrätten och mänskligheten i Balkan.



Mäktigaste imperiet någonsin

Det handlar med andra ord om ett svek mot svenska folket, som måste lita på sina medier att förmedla en någorlunda sanningsenlig bild av skeenden och förhållanden som de flesta inte har möjlighet att själva få insikt i eller studera på nära håll. Det är särskilt allvarligt när det är ”våra” public service-medier som sviker.

Det är svårt att tro att ni inte inser betydelsen av denna fråga. Vi lever som mycket väl bekant i en tid då hela jordklotet domineras av det mäktigaste och resursstarkaste imperium som någonsin funnits, och vars enastående maktställning till stor del beror på dess förmåga att påverka informationsflödet. Hur man skall förhålla sig till denna supermakt är nog den viktigaste fråga som svenska folket nu konfronteras med.

Därför är det oerhört viktigt att svenska medier i allmänhet, och våra public service-kanaler i synnerhet, hjälper oss förstå hur verkligheten verkligen ser ut. Den består av bland annat följande väldokumenterade fakta:
        
USA är ett krigarsamhälle som grundades med betydande inslag av slaveri och folkmord. Under det gångna århundradet har det konsekvent bedrivit en aggressiv, våldsam utrikespolitik som drabbat tiomiljontals oskyldiga människor runt om på jorden, huvudsakligen i tredje världen.

De många goda krafter i USA som förespråkar fred, mänskliga rättigheter och socialrättvisa utgör en minoritet som aldrig haft något större inflytande över landets utrikespolitik, och inte heller särskilt mycket över inrikespolitiken. Detta förhållande återspeglas i USA:s militärbudget som nu överskrider de samlade försvarsutgifterna av de femton länder som står näst på rangordningen.

USA har tagit fram en plan för att vidare utveckla och befästa sin världshegemoni samt att förhindra FN, EU eller någon annan instans från att bjuda meningsfullt motstånd. Detta är huvudförklaringen till att FN har försvagats och marginaliserats-- utom när USA kan utnyttja det i eget syfte, som i fallet Afghanistan. Denna ”Defense Planning Guidance” avslöjades 1992 i New York Times och sedan dess har efterföljts till punkt och pricka. Att blunda för den är att göra samma sorts misstag som alla som under 1930-talet blundade för Hitlers budskap i Mein Kampf. (Obs! Jag likställer inte Nazi-imperiet med detta av USA. Se Defense Planning Guidance)

USA har aldrig värnat om demokrati, folkrätt eller de mänskliga rättigheterna om dessa värden anses äventyra dess ekonomiska eller militära intressen. Därför har USA bland mycket annat blundat för Nato-landet Turkiets förföljelse av dess kurdiska befolkning, samt aktivt motverkat FN-insatser för att förhindra folkmordet i Rwanda. USA:s inblandning i Latinamerika är en enda lång historia av brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Grundprincipen formulerades av president F.D. Roosevelt med hänvisning till marionetten Somoza i Nicaragua: ”Han må vara en skitstövel, men han är våran skitstövel!” Denna princip har sedan dess tillämpats otaliga gånger-- det är ett väsentligt inslag i det nu pågående ”kriget mot terrorismen”-- och kommer säkert att gälla långt in i framtiden.

Det värsta brottet mot folkrätten och mänskligheten som efter Hitlertiden begåtts av ett land mot ett annat är Vietnamkriget som ödelade hela Indokina. Förutom det förödande kemikalie- och bombkriget mot Vietnams och Laos till stor del försvarslösa befolkningar, banade USA vägen för röda khmererna och fortsatte stödja dem långt efter det att deras folkmord på det egna folket uppdagades.

När supermakten rycker ut för att släcka olika världsbränder-- enligt egen utsago som en offervillig brandkår-- har dessa i vanligt fall förberetts och/eller tänts med betydande insatser från USA. Detta gäller i allra högsta grad krigen i Persiska bukten, Balkan och Afghanistan. Just nu kan det antas att USA håller på att förbereda en del krig som kommer att bryta ut om ett, tre eller fem år framöver-- för att än en gång kunna komma till ett tacksamt ”världssamfunds” undsättning.
             
   
Själspelande pianot

Allt detta är ytterst väldokumenterat, i de flesta fall av ovedersägliga amerikanska källor (se Pålitliga källor). Men är det denna verklighet som förmedlas av SVT och andra svenska medier? Är det sådana frågor som de ägnar sig åt? Knappast. För det mesta håller de sig inom ramen av den verklighetsbild som av USA och dess allierade målas upp för att främja de egna intressen samt att avleda uppmärksamheten från de egna förbrytelserna.

För att åter anknyta till Stig Arne Nohrstedts bidrag till Demokratiutredningen: ”Ur opinionsbildningssynpunkt medverkar alltså medierna till en process som i mycket liknar ett självspelande piano där musiken har skrivits av de internationellt ledande makthavarna.” Denna allmänna inställsamhet liknar den som före Stalingrad rådde under andra världskriget.

Det kan hända att en majoritet av svenska folket är nöjd med denna ordning, då det av kända skäl finns en allmänt positiv inställning till USA (se Safe in the Arms of Uncle Sam, Again). Att denna positiva, överslätande amerikabild består är knappast förvånande med tanke på den av USA präglade verklighetsbild som oavbrutet förmedlas av SVT och andra svenska medier.

Sedan måste man räkna med en förståelig obenägenhet att tänka tankar som kunde leda till öppen trots mot en överväldigande supermakt. Människan är ju ett flockdjur med en välkänd tendens att orientera sig till makten och maktens perspektiv-- en viktig förklaring till mediernas beteendemönster, skulle man tro.

Men det finns också hos det svenska folket ett starkt rättspatos samt en grundläggande hederlighet som tidigare väckts till liv-- inte minst under Vietnamkriget-- när det fått gedigen information och klokt ledarskap, Båda dessa tillgångar tycks vara bristvaror i dagens Sverige, men det behöver ju inte alltid vara så.
     
   
Ta reda på orsakerna

I detta syfte kunde man ha nytta av en alldeles oberoende utredning med uppdrag att ta reda på orsakerna till SVT:s delaktighet i USA:s propagandaverksamhet. Det säger sig självt att de som sköter denna utredning i allmänhetens tjänst måste besitta gedigna kunskaper i sakfrågorna, äga hög integritet och kompetens, samt vara tämligen orädda. Jag tänker i första hand på sådana som Jan Guillou som just nu är ordförande i Journalistklubben, Stig Arne Nohrstedt som är den enda svenska mediaforskare som konsekvent gett sig in på detta område, Jan Öberg som är direktör vid Transnationella stiftelsen för fred och framtidsforskning i Lund, Sören Sommelius som är kulturredaktör vid Helsingborgs Dagbladet, den australiske journalisten John Pilger och den amerikanske journalisten Robert Parry.

När man tagit reda på orsakerna till problemet blir det förmodligen ganska uppenbart vad som måste göras för att lösa det. En lösning är ju avgörande för demokratins framtid i Sverige, men den kunde också ha stor betydelse utomlands: Jag föreslår nämligen att Sverige, med public service i spetsen, skall satsa på att bli en supermakt i självständig nyhetsförmedling på global nivå.

Detta kan låta som en vild fantasi i öronen på ett folk som under århundraden idkat anspråkslöshet, och som under de senaste decennierna idogt skolats i tanken att ”lilla Sverige” inte klarar av någonting på egen hand. Men begrunda följande iakttagelse ur f.d. CIA-agent Philip Agees föredrag i Stockholm i höstas: ”Sweden is a unique society with a unique history, culture and language. You would surely have a unique way of viewing and interpreting world events-- a vision of the world that is Swedish.” (Läs hela talet, där Agee bl.a. förutspår den repression som nu breder ut sig över hela världen ända till Rinkeby.)

Eller begrunda gärna den svenska musikindustrins enastående framgångar ute i den stora världen. Jag vill hävda att Sverige har minst lika goda förutsättningar för att sprida äkta svenska nyheter runt om på jorden om man bestämmer sig för att satsa på hederlig journalistik med samma fasthet som man en gång bestämde sig för att satsa på musikutbildningen.

För att detta skall ske måste man befria sig från den mentala ockupationen av supermakten som man underkastat sig, och skapa en arbetsmiljö som främjar en självständig hållning mot all makt. Självklart innebär detta att man också måste satsa mycket större resurser på public service än hittills. Själv skulle jag gärna betala en högre TV-avgift om jag visste att pengarna skulle gå till att bygga upp ett äkta svenskt alternativ till CNN och BBC. Det skulle förvåna mig om inte en stor majoritet av svenska folket vore lika positivt inställd till denna tanke.


Värdefull insats

Att stödja ett sådant alternativ vore en ytterst välbehövlig insats av svenska folket som säkert skulle uppskattas av våra medmänniskor runt om på jorden. Nu när USA:s arrogans och maktfullkomlighet blir allt tydligare växer det fram en berättigad oro om vad det kan leda till. På många sätt liknar nuläget detta som rådde under det tidiga 1960-talet då USA även i Sverige betraktades som ”den fria världens ledare”.

Vid det läget var Vietnamkriget redan i gång och, trots stor vånda och motvilja, gick det så småningom upp för hederligt folk att detta fruktansvärda illdåd måste bekämpas. Det var Sverige och Olof Palme med svenska folkets stöd som gick i spetsen för det internationella motståndet mot det kriget.

Nu befinner vi oss i ett läge där USA samlat ofantligt större makt till sig, och gud vet vad detta kommer att leda till. Det finns ett uppenbart behov av trovärdiga nyhetskällor som konsekvent belyser supermaktens framfart på jorden och samtidigt bemöter dess propaganda med fakta och egna analyser.

Klart att det vore ett farligt företag. Men om man inte bjuder supermakten lite motstånd nu, kommer det att bli ännu farligare framöver när den samlat ännu större makt till sig. Sverige har visat vägen förr i tiden. Varför inte nu igen när behovet är minst lika stort och angeläget?



Smärtsam process

Det finns ju krafter i Sverige som bestämt skulle motsätta sig en sådan utveckling. Supermakten har som bekant många bundsförvanter bland journalistiska, ekonomiska och politiska eliter-- den nuvarande svenska regeringen inräknad. Imperier har ju alltid utövat sitt inflytande och sin makt via sådana lokala förmågor: Läs i bibeln om Herodes och rabbinerna, till exempel.

Utöver detta ofrånkomliga motstånd kunde man förvänta sig en våldsam reaktion bland många vanliga TV-tittare. Genom att SVT under så lång tid förmedlat en USA-präglad verklighetsbild har man bäddat för en väldig kognitiv dissonans om folk nu skulle konfronteras med en verklighet som ligger närmare sanningen. Det är som om Musse Pigg skulle förvandlas till Godzilla: Klart att alla som finner nöje och tröst i Musse Pigg inte blir glada.

Det blir alltså en smärtsam, hårt omstridd process. Men smärtan blir desto svårare och striden desto hårdare ju längre man dröjer med att befria sig från den mentala ockupationen. Det är lika bra att snarast möjligt sätta i gång med det nödvändiga förändringsarbetet.

Man får väl börja med den föreslagna utredningen om SVT:s förhållande till supermakten. Bland de frågor som nog bör ställas är följande:
    
Hur är det ställt med kunskapsnivån inom koncernen? Har alla journalister, programinköpare och andra verklighetsförmedlare fått en ordentlig utbildning i USA:s utrikespolitiska historia och propagandaverksamhet?

Vilka källor anlitar man? Har man till exempel tagit till vara de många källor, inte minst i USA, som erbjuder en välinformerade motvikt mot den officiella propagandan? I vilken utsträckning umgås man med och låter sig påverkas av representanter för supermakten och dess allierade?

Vilka åtgärder har ledningen tagit för att motverka en medveten eller omedveten anpassning till supermakten, samt att undvika beroende av de stora internationella nyhetsbyråer som ingår i propaganda-apparaten?

Finns det idag en motsvarighet till den ideologiska kontroll som under 1960-talet rådde inom SVT? Vilka är de som i så fall utöver denna kontroll, och vilka är mekanismerna?

Behövs det någon direkt kontroll, eller har man konsekvent tillsatt redaktörer och andra nyckelpersoner som anammat USA:s verklighetsbild och/eller idkar självcensur genom att förstå ”var gränsen går”?

Har man skapat en atmosfär som stöter bort ”avvikande” typer som inte är beredda att underkasta sig den rådande ideologin? I vilken mån gallras sådana individer bort vid anställningsprocessen, eller ansöker de inte ens därför att de förstått att det inte finns någon möjlighet att komma in i koncernen?
     
Dessa är några förslag, men det finns säkert andra frågor som måste utredas. Jag förutsätter att SVT:s styrelse är beredd att ta sitt ansvar i detta sammanhang, men jag kan tänka mig att det finns ett och annat formalistiskt hinder till att inleda detta viktiga arbete. I så fall måste alla sådana hinder naturligtvis undanröjas.

Till slut vill jag notera att jag är medveten om att SVT och andra medier ständigt får kritik från alla möjliga håll. Klart att det ibland kan vara svårt att veta vad man skall tycka. Men i detta fall är problemet så påtagligt och allvarligt att det råder inget som helst tvivel om behovet av drastiska åtgärder. Dessutom har problemet vetenskapligt belagts och, som påpekat i inledningen, har till och med belysts av SVT:s eget dokumentärt program.

Hör gärna av er när ni är redo att diskutera utredningens uppläggning och sammansättning.


Med vänlig hälsning
     
Al Burke, samordnare
26 februari 2002


Bilagor:
Underhållande Propaganda
Pålitliga källor


c. Kulturminister Marita Ulvskog